Det där med Palestina som liknar det som våra SD väljare vill, är inte ok här men där ska vi minsann ta ställning.
Dubbelmoral?
Nationalist i Sverige är antingen nazist eller rasist men i Palestina är de tydligen av rätt sinnelag???
Jag menar inte att någon av parterna där nere har rätt eller fel utan vill bara säga att Sveriges ledare kastar enormt med sten i glashuset!
För snacka om en helt vansinnig ståndpunkt.
Här går landet lagom ut å ställer sig på endera sidan och säger, outtalat, att det är ok med mord.
Hade det varit någon av sidorna som inte varit för hämnd kunde jag köpt det men där hämnas dom ju hela tiden.
Vad är det för ett budskap som våra unga får av detta, jo att ändamålen helgar medlen.
Jag får svårt att förklara detta för mina barn när nu sittande politiker pratar så förbaskat varmt om allas lika värde.
Denna sits som styrande, ursäkta språkbruket, puckon försatt Sverige i är beklämmande.
Vi kan aldrig få våra barn att förstå allas lika värde när vi nu gått ut å tagit ställning i en sandlådekonflikt.
Ser vi på historien bakom de folken där nere så är dom faktiskt släkt och att ge sig in i en familjeangelägenhet på detta sättet visar bara återigen att "storebror" vet alltid bäst.
Har under mina vuxna år faktiskt trott på "allas lika värde" men detta får mig att tänka om.
Det är ju så tydligt att allas lika värde bara gäller om jag följer vad storebror tycker och med det förlorar jag min suveränitet som individ.
För mig gäller allas lika värde men enbart om vi spelar efter samma regler vilket dessa stridande parter tycks göra mot varandra, visst orättvisa medel å stöd finns där.
Men jag har inte godkänt att vi, Sverige, skall ta parti för någon av sidorna just för att jag inte tror på hämnd eller att man får göra vad för hemskheter som helst bara avsikten är nobel.
SKÄMS på er politiker som gång på gång gör saker utan min tillåtelse det är ni som skapar högervindarna som ni säger är en effekt av utanförskap och ekonomi, hör mitt utanförskap i denna frågan!
Neutralitet var ett fint ord utan substans men gav oss ändå en massa tyngd i vår kritik mot omvärlden som resulterat i mycket bra saker men visst en del mindre bra också.
Med detta inlägget vill jag samtidigt fråga, ska vi ha militärstyre här hemma nu för att skydda våra intressen?
Vi ska ju inte tro att situationen blir lättare nu till att hantera den stora snöboll som börjat rulla i vårt underbara å vackra land.
Nej, det måste till nya sätt för politiker att arbeta efter oavsett om dom tycker det blir tungrott.
För vad trodde ni när ni valde den politiska banan att ni skulle slippa jobba, för det verkar så, och bara fatta beslut som får katastrofala effekter för medborgarna.
VI ÄR ERA ARBETSGIVARE OCH SOM EN AV DESSA KRÄVER JAG ATT NI LEVER NÄRMARE OSS OCH FRÅGAR INNAN NI FATTAR DYLIKA BESLUT!!!

Usch, är bara inte trött, det måste ha med de miljarder med fler tankar som rusar runt
Ett vägskäl men varför allt på en gång?
Det är svårt nog med högerregeln som det är utan myrriader av obeskrivbara tankar som leder en dit en hit.
Allt är ur balans men vad ska man göra åt det?
Om åtminstone jobbigheterna kunde komma en åt gången hade det vart lättare men ingen har i manualen lovat att det ska va lätt.
Nä, får ta å titta på en film, hoppas den är dålig så jag somnar tack vare det.

Försöker somna igen!

Overkligt snudd på total fantasi när bit för bit faller och snart bara inse att allt är borta.
Först pappa, som om den smärtan inte va tillräckligt tuff att försöka med någorlunda sans å balans ta sig igenom.
Befinner mig fortfarande i de där sista timmarna som är helt kaotiska i huvudet, aldrig varit med om en sådan storm av tankar som rusar genom huvudet.
Nästa smäll kom när dagarna efter pappas bortgång fick beskedet att jag förlorar nuvarande jobb å de gjorde inte bördorna lättare minsan.
Nä att bli av med två så viktiga delar i mitt liv fick mig ärligt att bara ge upp men kämpade på ändå.
Brukar inte ha för vana att bara lägga mig ner å kapitulera utan kämpar hårdare istället.
Det tar på krafterna och glöden är ganska svag just för tillfället.
Kaaaaboooom, så kom stöt tre å nu är jag riktigt på fallrepet utan att överdriva.

Står på en kant, känner jag, och tankar om att hoppa är stora å tar över hjärnan mer och mer.
Att jag inte är perfekt eller ensam om nuvarande situation är jag medveten om men orken tryter verkligen nu.
Det fattas bara att något mer händer som trycker ner mig djupare men vet inte vad.

Nej, får försöka sova å hoppas på något glädjande under morgondagen, bästa vore om jag somnade och aldrig vaknade upp i denna världen mer, bäst för alla parter.

Får se vad som händer!

En som snart tappar greppet helt.

Om alla nu ska tycka å tänka kring moral och etik kanske de ska fundera på detta.
Vi i Sverige pratar mycket om rasism men är det inte mer viktigt att prata om omoralen som lögner för med sig?
Lögner å svek skapar misstro som i sin tur leder till åsikter mot andra människor.
Vår värld har blivit en plats för lögner både internationellt och människa till människa.
Kristendomen lär oss att lögn är fel oavsett situation men sedan finns det religion som lär att människor får ljuga om ändamålet helgar medlen.
Hur kan det renaste bli det smutsigaste och det smutsigaste bli renast?
Jag förstår faktiskt inte hur vi människor prioriterar när vi ska verka så måna om nästkommande generationer?
Att sakta bygga upp en acceptans kring omoral skapar motsättningar men acceptans kring sanningsenlig moral skapar trygghet och gemenskap!
Det är enkelt att säga hur det borde göras men svårare att genomföra pågrund av vår fria vilja att välja enligt eget tycke.
Men en sak som inte borde va så svår är att "älska sin nästa som sig själv", alltså vill jag att andra ska ljuga för mig då ljuger jag för dom.
Med detta menar jag att i min lilla hjärna ser jag det som att vi människor vill bli behandlade illa av andra pågrund av aktioner i olika former vi ser varje dag.
Då säger någon säkert att det finns mycket bra också och javisst men de flesta gör trots allt det mesta för sin egen skull i karriären
Vi behöver sluta va så enormt trångsynta och öppna vår mentala förmåga till att göra mer efter sanningen och kärlek inte egoismen å lögnen.
Ja har du nu läst så här långt vill jag försöka säga något vettigt också.
Världensbarn behöver mer av kärlek å klara riktlinjer inte förvirring, maktspel, lögner å svek.
Välj kärlek efter ett givande utan förväntan till att vinna något själv.
Visa nästa generation att Sverige, trots sin litenhet i världen, tar hand om varje individ och att vi gör det med sanning och kärlek.
Att följa politik gör mig bara ledsen och arg för oavsett vad som beslutas i lagar visar dessa människor att lögner, svek, förtal och hatiskhet är standard i vårt land.
Min uppfattning av det land och folk som min familj har sitt ursprung i sedan flera generationer tillbaka är att när vi övergav den kristna tron började också fallet.
Vi har sedan flera hundra år tillbaka kunnat se konungar i Sverige som enat de lilla folket i norr kring ett gemensamt värde för varje medborgare, visst det finns mycket skit i konungarnas byk också.
Men det som man ska trycka på är den gudsfruktan som idag är nästan som bortblåst men är grunden för Sverige.
Är så ledsen över hur detta landet som varit välsignat av Gud nu blir alltmer frånvänt Gud och de värden vi fått av tron på den samme.
Allt suddas så sakta bort och den fiende vi upplever när vi kastar hat, misstänksamhet och lögner mot andra människor när vi istället borde kasta det mot Guds motpol.
Den motpol som omoral för med sig tror jag de flesta vet vad det är om inte kan det sammanfattas med ett ord, ondska, som i olika grad är helt emot Gud.
Att tro och välsignas genom den är inte ett system i vilket andra människor skall styra varandra utan det är frihet att ha en relation med Jesus.
Jesus, säger någon, kan väl inte betyda något i sammanhanget?
Jo för tror jag på Gud så bör jag ta reda på så mycket jag kan och genom att titta på alla religioners olika uppfattningar av Gud så förstår man bättre.
Alla religioner har någon form av offergåva för att blidka Gud men bara en trosuppfattning gör gällande att Gud offrade för oss som människor och det är Guds son Jesus.
Rätt märkligt när man ser detta och hur då, precis enligt Jesus ord, när han säger att vi kommer få utstå förlöjliganden i olika former för att vi tror att detta är den enda vägen tillbaka in i gemenskap med Gud.
Så slutligen i denna tankeskrivande förvirring ur reflektionen att livet är för kort till att vara rädd till trygghet i våra inre blir en uppmaning.
Du som inte tror, prata med Jesus i din ensamhet utan religösa riter och om du lyssnar kommer förstå vad jag menar.
Du som tror, religion är en bra sak för att känna gemenskap men den kan aldrig ersätta din personliga relation med Gud.
Guds frid å kraft vare med er alla och Gud jag ber att alla som läser detta skall väckas i anden till att höra din röst.

Ja, oj vad skall jag skriva om detta?

Det har snart gått två dygn efter den största och mest omvälvande upplevelse vi som människor kommer vara med om under vår tid på jorden.

Fredag klockan var någonstans mellan åtta och nio på kvällen.
Jag befann mig på jobbet och kände i hela min gestalt att snart kommer samtalet och det gjorde det.
Det högg till i mitt hjärta och jag stannade upp i kanske en minut innan jag samlade mig la upp strategin för att åka iväg.
På väg till pappa var jag tvungen att stanna på vägen för att smärtan, inför vad som komma skulle, var så svår.
Väl framme möttes jag av en man med stora svårigheter att andas, för nu började även de funktionerna lägga av.
Jag började med att se hur det var med pappa och sedan började vi alla prata som familjer brukar.
Kring klockan ett var jag och pappa ensamma tillsammans inför det som kom 05:34.
Det fanns erfarna systrar i närheten hela tiden och deras ödmjukhet och medvetenhet gjorde mig lugn så mitt fokus kunde vara pappa.
Jag pratade om allt möjligt och ställde många frågor till pappa som svarade med blinkningar, ett för ja och två för nej.
Det var jobbigt för oss båda att den brutala verkligheten nu hunnit ikapp oss och skulle skilja oss åt för en stund.
Vi bad till Jesus, jag frågade många frågor för att han skulle få bestämma, som gav oss båda styrka men hur det än är så finns oro å ångest där ändå.
Att få ha den kontakten med en annan människa är en unik och obeskrivlig upplevelse som kanske inte så många är med om i livet.
Jag ångrar verkligen inte de timmarna när vi såg in i varandras ögon och jag fick anstränga mig riktigt mycket för att se varje tecken som pappa förmedlade.
(Många kommer säkert säga att det där är något han inbillar sig)
Har en människa inte tittat djupt in i en annans som snart kommer lämna jordelivet bör hen inte uttala sig för den stunden är den största av stunder.

Jag skriver mer imorgon för detta är så stort att det kommer ta tid å försöka greppa i sin helhet.

ibland måste man fatta obehagliga beslut som får oanade konsekvenser.
Livsavgörandet ska inte vara av sjukdom slutgiltigt för det är livet å hälsan som avgör.
Många beslut har jag varit med och tagit men ett är större än de andra och det innefattar just liv.
Att leva är det bara en existens eller har det en djupare mening?
Människors feghet kan återspeglas i just att ställa sig frågan vad har jag att förlora?
Förlust är många saker men det största som jag ser det idag är människors rädsla att förlora stolthetens djupt rotade övertygelse kring livsuppfattningen.
Att våga ta ett kliv i tro vad kan vara farligt?
Är människan rädd för att bli överbevisad i övertygelsen?
Ska varje människa då våga eller inte?
Min övertygelse är att alla borde våga för vad kan vara värre än att stoltheten naggas lite i kanten och om inget bevisas har individen i alla fall skapat sig ett fundamenta för sin tidigare orubbliga livsuppfattning.
Vad vi ser, är lätt att tro på, vad vi kan ta på ännu enklare.
Vad jag inte kan få in är hur människor kan med hull å hår svälja vetenskapens olika teorier när dom likt Bibeln bara har orden som övertygelse, oups glömde alla olika mätmetoderna som används men finns det riktiga bevis för att dom verkligen fungerar?
Att tro är en övertygelse om det vi inte kan se eller ta på vilket i mina ögon å hjärna gör vetenskapen till världens största RELIGION.
Men en tro på en levande person är ingen religion utan en relation och där är skillnaden mellan Jesus å alla religioner.
Liv kan å kommer aldrig att skapas av inget om inte någon/något GER saken liv.
Alltså en batteridriven bil får inget rörelsemomentum om inte den som gjorde bilen ger den energi/batteri.
Så vad är då konstigt?
Jo, det är för enkelt, det var avsikten att alla skulle ha det fria valet att få komma till Gud.
Jo, det går inte att förklara med ord, det måste upplevas.
Mer om mina tankar kommer...